Jag hatar det, verkligen hatar det.

Jag hatar att vara kär.

Jag hatar att jag gillar fel personer och likaså förälskar mig i dom mest omöjliga.
Det kallas självhat. Jag skadar mig själv på det sättet... Att hela tiden fundera på varför..
Alltid ha honom i huvudet
Spela upp scener om vad och hur det skulle hända.
Det tär..
För jag är för stolt och stöddig för att säga dom förbjudna orden som kan starta något nytt.
Jag vill att han ska upptäcka det själv. Jag försöker ge så mycket som möjligt.
Men det funkar inte, det har det aldrig gjort.
Dom förbjudna orden som aldrig skulle falla ur min mun är inlåsta.
Den förbjudna meningen.

Jag är förälskad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0