Anna

Människor har instinkter, instinkter att föröka sig. Men ska det bli en besatthet?

Jag har i många år beskådat mina vänner och måste säga att dejting är som en drog.
Det finns inga regler längre. Man känner inte varandra. Man går in i ett förhållande utan någon vetskap om vem ens partner egentligen är (drar inte alla över en kam). Det urartar väldigt fort också när förhållandet inte är redigt uppbyggt.
Under mina år i "dejting-livet" har jag upplevt mycket, men kan inte säga att det varit någon stor förvåning.
Männen har vart trevliga, söta och t.om underbara, men jag har aldrig stött på någon som faktiskt lyssnar på det jag har att säga, vilka intressen jag har, vad jag tycker om etc.
Det kanske bara är en fas just för jag är född 1992 och lever med tonåringar.
Det har även byggts upp någon slags status i samhället som går ut på att ha flest antal inom förhållanden och sex.
Det skrämmer mig, jag har vänner som är yngre än mig som gjort saker inte ens en vuxen människa skulle gjort.
Jag önskar att jag var född på 50-talet, då moralen hade en stor betydelse.

Anna.

I'm holding on to my only dream, to stay alive.

Helt sjukt program, där står dom när dom vet hur det är ute i världen och SLÖSAR dyrbar mat. Alla med dåliga pengar som inte kan köpa mat i slutet på månaden ser hur dom slänger iväg mat! Vad fan gör dom med all mat? När Anna Skipper står och sparkar på en hög helt bra köttfärs? När dom samlar mat på ett stort bord? Bara blandar ihop det. När hon häller saker på perfekt mat. PROGRAMET ÄR HEMSKT. Dom kan ge den maten till dom som behöver den! Uteliggare, föräldralösa barn, hjälpcenter... Massor. Och det ända dom gör i varje program är att förstöra helt frisk mat. Jag blir så arg. Jag vet inte direkt vad dom gör med maten. Men jag tror då fan inte dom ger den till välgörenhet efter Anna Skipper haft sidna kladdiga skor i det. Fy, vad hemskt. Slöseri med dyrbar mat! Kan dom inte se hur världen ser ut? Ge det till röda korset vafan! Till hjälpcenter, till uteliggare, till behövande barn! Stå inte och sparka i det som kan försörja en hel familj i flera veckor. Fyfan.

Jag tycker inte om min personlighet. I dont know why. Jag tycker att allt jag gör är irreterande och fel. Försöker ändra på mig men det går inte.
Jag vet att jag är en bra person egentligen.
Jag är helt säker på det.
Jag måste kunna visa känslor för mina vänner.
Inte vara "cool" när jag är många, för så är jag inte egentligen.
Jag måste kunna vara mig själv i stora folkgrupper. Och inte leka någon annan.


Over and out
Anna

TUNGPIERCING: D

Åh, det är som jag blir gammal, har minne som en guldfisk. Dålig hörsel. Ont i ryggen-.-'

Tungpiercing den 30'nde. Riktigt nice:) Längtar som fan.

Nu har jag inte skrivit på ett tag.

Det mesta som hänt är att jag fått en diagnos på manodepressivitet. Och fått massa medeciner på köpet.
Sen blir jag faster i April, slutar röka den 25 januari och tar tungpiercing den 30 januari. Ni kan få se kort påre sen: ) När jag väl tagit den^^


Mvh
Anna

Första inlägget 2009 då:)

Gott nytt år och god jul på er:)

Det har väl inte hänt så mycket. Fått den slutliga medecinen för min manodepressiv/bipolära sjukdom:) Ända felet med den är att jag aldrig är mätt.. Jag är hunrig hela tiden med den där medecinen.. Skitdrygt... Asrädd för att bli tjock xD


Aja, finns väl inge mer att skriva.

Puss

Anna

Jag stog och fundera, gruvade mig över mitt kärleksliv som är i ide, tänkte på det förflutna...

Karma straffar mig och jag förtjänar det.

Jag har ingen partner för jag behandlat alla jag haft som dom inte förtjnar mig..

Ja! Snart är det ännu en julafton, och dom blir bättre för varje år som går.

Detta år har mamma t.om köpt en julgran:D Jag är så stolt över den. Det står i mitten av vardagsrummet. Den må va liten men den ger en julstämmning som aldrig förr.
Tror jag vuxit ifrån hela "Jag vill ha massor av paket"-grejen, för jag önskar mig inget annat än en fungerande nykter jul:D.
Mamma har lovat att vi ska baka pepparkakor, lussebullar och knäck:D Åh vad jag är glad. Jag kommer få den julafton jag aldrig haft^^


Iaf, jag va på ett ADHD-test igår. Riktigt besvärligt var det. Man skulle stirra in i en skärm i 20 min som visa 2 fyrkanter, röda och blå. Och 2 cirklar i samma färg. Fick fruktansvärt ont i ögonen. Det visa sig att jag inte hade ADHD eller ADD vilket utesluter att jag nu är bipolär som mor.

Mvh
Anna

Skönhetsidealen.

Jag var i köket för att tillreda kaffe. Tar en bok från diskbänken och tittar på "covern". Själva boken handlade om GI uppfatta jag av bokens namn... Men det gav mig en funderare när jag härde vattnet brusa i vattenkanan. Vad respenterar den "covern" dom hade på boken? 2 vackra människor. Smala med hollywoodsmile. Respentera dom att man kan bli sådär? Med det kritvita hollywoodsmilet och Camera Electra kroppen.. Med en hulk med lika vita tänder breved sig?
Det gör folk förvirrade att alla i showbusiness är så perfekta tror jag. Alla har inte det där hollywoodsmilet... Infact.. Jag tror aldrig jag sett någon "in real life" som har det. Eller den där perfekta kroppen.

Jag tycker inte man ska skämmas för hur man ser ut, för ta er en funderare.. Ni ser ut som ni gör på grund av era förfäder. Erat utseende går flera generationer bak och skapar det utseende du har. Det tycker iaf jag är supercoolt!.
Ingen är perfekt. Hur mycket man än fixar och trixar : )

Mvh
Anna

Hejsan!

Den 26 ska jag till läkaren igen. Dom ville träffa mig så fort som möjligt. Min mor hade ringt dom och berättat hur jag hade det och dom tror starkt att jag är Bipolär precis som hon är. Bipolaritet är samma sak som manodepressiv. Man ändrar humör från att vara manisk, som betyder att man är väldigt uppåt väldigt energifull och tror allt är "okej". Sen "går man ner" och blir deprimerad igen. Väldigt jobbig situation och ger väldigt många handikapp i sociala situationer. Jag själv har panikångest över sociala situationer. Men vi får väl hoppas det löser sig. Är jag Bipolär ska dom ge mig stämningsstabiliterande. Som betyder att man inte går upp och ner. Även ångestdämpande som jag är mest glad över. Och lite antidepressiva.

Anna.

Haha, nu har det väl gått liiiite för långt? = )
http://www.aftonbladet.se/wendela/article3770139.ab

Sömtabletter utskrivna. Dom tror jag får ångest av sömnbrist...

Inte skrivit på länge har jag kommit på. : )
Livet flyter på. Börjat gå på mina antidepressiva som sagt. Det går fin fint, fast dom inte motverkar den ångest jag har.
Kattungarna is gone också. Den sista åkte iväg i helgen. Det känns lite när dom små pyrerna ska iväg... Men vad ska man göra? Någon gång måste dom ju fara iväg dom kan ju inte bo här för evigt. Tänk att ha 7 katter i en lägenhet liksom.
Gizmo blir bara större och större och lär sig allt mer saker: ) (hunden). Och min mammas kusins dotter har fött en flicka som är übersöt och också min bror väntar barn med sin flickvän. Det ser ljusare ut faktiskt. Jag kommer nog få ett mycket bra liv inom kort: ) Och höra små babysteg i huset. Ow, så sött.
Mamma sa även till min fader att jag va i en depression. Det var ju sussen! Nu vill han prata om hur det var för honom och att han också haft det. Han bad mig komma förbi idag. Men jag orkar verkligen inte disskutera det jag disskuterat i 2 år igen-.-. Men ja, jag måste väl hälsa på honom some day. Fast det är jobbigt för mig.

Nu ska ni ha det superbra tycker jag. Så hörs vi i nästa inlägg.
Mvh&Puss Anna

Du föds, du växer, du skaffar familj, du pensioneras, du dör.

När en släkting väl dör funderar man ju just vart den hamnat. Dom som inte tror på själen tror att man bara dör. Allt blir svart förmodligen.
Jag är inte helt säker på vad jag ska tro och tycka efter döden, det ända jag vet är att det gör så otroligt ont när någon väl försvinner. Du kommer aldrig mera få det där samtalet, aldrig få en kram av personen, eller höra personens röst. Man tänker på det så otroligt mycket. Och med tiden blir man så förvirrad av förvrängda minnen att man blir mer ledsen att man inte kommer ihåg allt i detalj. Jag är otroligt rädd för döden. Inte att jag ska dö... Men att dom runt omkring mig ska det. Jag är frukstansvärt rädd att en viss person ska dö som står mig så nära... Jag vill verkligen inte... Men jag vet att jag bara behöver räkna dagarna, veckorna, månaderna. Jag vill att denna person ska se mig växa upp. Träffa min bilvande make.. Mina barn. Vara med på mitt bröllop. Se mig växa upp till en kvinna... Och jag är rädd för att det aldrig komme hända. Och jag är så otroligt rädd för att falla för långt ner.. Att jag inte kommer kunna komma upp igen.. Det känns som klaustrofobi.. Jag sitter instängd i ett rum.. Som inte går att ta sig ut på något sätt.

Jag hatar tiden, jag gör verkligen det.

Jag var ju hos lärkarn den 16'onde.. Jag fick antidepressiv medecin. Jag trodde inte ens det var så allvarligt. Men dom sa att jag skulle börja med medicinering direkt dagen efter jag fick det utskrivet. Sen ska jag ta blodprov också då min mamma är bipolär och det är ärftligt. Det känns inte så värt att gå på antidepp... Det blir ingen alkohol då... Jag fick också veta att jag är underviktig. 174,5 och vägde 56,2. Enligt BMI är jag då 18.2 och under 19 är man underviktig. Och jag som kämpat så med vikten. Men jag har iaf gått upp 2 kg sen jag vägde mig senast för typ ett halvår sen, progress: ). Och ni som vill gå ner i vikt... Va stolt över eran kropp istället. Det är lika jobbigt att va lite mullig som att vara anorektiker. Båda vill samma sak fast motsatt effekt. Jag har kämpat med vikten i snart 2 år...

Ha det bra.
Anna

Den 16'onde ska jag äntligen till en läkare.
Dom har hela tiden trott att jag har varit deprimerad, dom kanske har rätt... Vad vet jag om depressioner?
Tänk om dom faktiskt hjälper mig? Tänk om jag får ett botemedel mot mitt självhat?
Ända problemet är att om jag börjar gå på antidepp kommer jag inte få dricka... I wont agree to that. Never.
Hellre vara i en depression och få dricka än att inte va det och inte få dricka.. För om jag ska vara ärlig så är jag vant mig med hur jag mår. Det är en del av vardagen då man varit depremerad i 3-4 år.
Men vi får helt enkelt se.